8 dagar = svart hål

Jag måste vara ärlig: under de första 8 dygnen måste jag kolla min egen Facebooksida, mina SMS och vad jag mailat för att överhuvudtaget komma ihåg. Jag vätskade otroligt mycket vilket gjorde att mitt dränage fick sitta i 8 dygn. Dessa slangar brukar dras bra mycket tidigare och skapade mycket smärta. Denna smärta tog man effektivt bort med mängder av morfinbaserad medicin, såväl flytande som starka piller. Fördelen är att om man kopplar morfin till smärta blir man inte beroende, däremot är tankeverksamheten snömos. Det mest nyktra jag upplevde kan liknas vid att ha bälgat i mig två flaskor vin.

Det hände mycket första veckan: sjukgymnasten tvingade upp mig ur sängen ganska omgående – först gick man med någon slags gåstol. Oj vad snurrigt det var.

Därefter försökte man efter ett dygn eller två att äta. Ingen aptit, en maskin som trycker på magsäcken – men det är viktigt för återhämtningen så det var bara att trycka i sig.

Morfin gör att magen tvärnitar och slutar arbeta totalt. För att motverka får man pimpla någon sorbitolsmakande vidrig lösning som heter Movicol. Och jag kan säga att när morfinet tas bort återvänder magen with a vengeance!

Jag uppdaterade min Facebooksida (inget jag minns) och så här i efterhand var det inte så katastrofalt som man kunde tro. Där fick man många digitala ryggdunkar och jag kände att det var lika bra att ta bladet från mun då så många frågor flashade till mig. Det var lika bra att skriva och visa som det var. Inte minst för att få förståelse för varför man kanske inte var så duktig på att hålla kontakten med vissa och så vidare.

Efter 4-5 dagar på intensiven var jag pigg nog för att återvända till ”vanliga” hjärtavdelningen. Stolt som jag var propsade jag på att själv få gå in på avdelningen hållandes i min egen säng. Det var tydligen jag den första patient som gjort. (*stolt*)

Det var en skön homecoming då man blivit bekant med personalen efter att legat inne så pass länge. Jag fick ett enkelrum, och livet kändes lite bättre, slangarna till trots.

Sista stora morfindosen var när slangarna drogs. Den frihetskänsla man erfor efter att blivit av med dessa trädgårdsslangar var helt enorm. Helt plötsligt slapp jag ockupera två sköterskor bara för ett toabesök!

Jag avslutar detta inlägg med ett litet urval bilder som får visualisera de processer som veckan bjöd på:

Alive but not so kicking

Walkabout

Jag morfint!

 

Recent Entries

  • Länklista

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

    Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu