Doin’ the electric boogie…

Jag brukar inte sura och gnälla i överkant – men nu ska jag det. Jag HATAR min ICD trots att jag vet att den räddar mitt liv om och om igen. Anledningen? Den smäller mig bara när jag njuter av livets goda: sex och nu senast när jag stod på scen och spöade några estet-elever i jamkväll…

Mitt i en ändlös ström av pentatoniska 16delar fann jag mig studsandes på scen. Som vanligt fattade jag inte vad som var på gång eller uppfattade något förrän efteråt. Ingen föraning om smällen, precis som vanligt. Efteråt står man där lite skraj och en känsla av sveda på insidan av bröstet ger ett visst obehag. Jag tackade för mig och begav mig omgående hemåt. Passade på att rapportera till koordinatorn så att det hamnar i min journal.

Jag ska ju ändå till sviktsköterskan imorgon så de får väl kolla mig.

I övrigt är mitt liv på topp!

Tack å hej – leverpastej!

 

PS – i ungefär 0,001 sek känner man sig som i ”The John Hurt scene”

Legendarisk scen från

The John Hurt scene

 

 

Recent Entries

  • Länklista

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

    Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu