As time goes by…

”Sköna maj välkommen [blablabla]” etc… osv…

Min kära svägerska gjorde mig uppmärksam på att det nu var ett tag sedan jag bloggade – över ett år för bövelen! Inte för att jag tror så många följer det jag skriver, men det gör faktiskt gott att sätta ord på upplevelser.

Ok, sist så gnällde jag över att våren kom och det var synd om mig med mera. Men det är inte synd om mig. Jag har det hur bra som helst:

Men först – retrospektiv (eller återblick som andra skulle säga).

Jag träffade kvinnan i mitt liv för en tid sedan. Ulrika heter hon, tyvärr räcker inte ord till för att beskriva hur jag känner för henne så jag vågar inte ens försöka. (sorry, men jag sammanfattar det hela med ”du är bäst”). Hon är den bästa medicinen jag testat hittills – jag känner mig inte ett dugg sjuk när jag är med henne, och det är helt enkelt underbart. Vi har flyttat ihop, förlovat oss och allt som hör till. Vi är nästan ett sånt där yin/yangpar som tänker likadant, känner varandras behov innan den andre gör det, vi har till och med snarlikt utseende (hmmmm?). Självkära? Javisst! Tack å lov har hon inget skägg.

Sommaren var lång och varm för en sån som jag – många timmar i skuggan, många timmar med fötter i ett kallt fotbad. Men, det går an!

Efter sommaren bytte jag tjänst för att lättare kunna återgå till arbete efter min förestående operation – jag avslutade min tjänst som musiklärare i klass i grundskolan och flyttade över till Växjö Kulturskola för att börja arbeta som lärare i elgitarr. Ett bra val då jag har mindre grupper, inga utvecklingssamtal, föräldramöten, inga betyg etc. Och för att inte tala om alla nya, sköna kollegor! Jag gick till och med upp till 50 % tjänstgöringsgrad – bara det!

Under hösten så märkte jag dock att jag blev tröttare, och framåt december blev jag elkonverterad ett antal gånger. Saker lugnade ner sig och julen passerade lugnt och stilla.

Efter nyår åkte jag hem för att ha reunion med min gamla avgångsklass i nian, och jag hade riktigt kul. Många där hade jag inte träffat sedan 1990 (och i vissa avseende var det som om tiden stått still, skitroligt!). Men jag var trött, och min ICD pep om att något var fel titt som tätt.

Jag elkonverterades igen, och igen, och igen men det verkade inte riktigt fixa felet. Därför beslutade Växjöläkarna att jag skulle åka till Lund för att göra en ablation. Ablation är ett ingrepp (återigen vaket) där man skickar in ett gäng sonder i hjärtat via ljumsken, retar hjärtat för att hitta var felet är och sedan kapar man signalvägen med värme eller kyla. Det bokades till vecka 8 vilket passade mig bra eftersom jag då hade sportlov.

När jag kom ner förberedde jag mig inför ingreppet, bara för att dagen efter få höra att den enda kirurgen hade fått influensa. Pest! Så det var bara att packa ihop alla saker och förbereda hemfärd. Jag sitter och väntar på taxin i några timmar (som vanligt) och chauffören kliver precis in och ropar upp mitt namn när mobilen ringer. Det är doktor Höijer. Det var fel på några prover. Man påvisade hypertyreos. Överproduktion av hormonen T3 och T4 i sköldkörteln. Sköldkörteln är kroppens termostat och nu gasade den för fullt. Detta stressade mitt hjärta och förklarade alla rusningar jag haft. Jag fick stanna kvar men nu hörde jag till endokrin och inte kardiologen.

Ganska snabbt konstaterades att jag blivit ”förgiftad” av min arytmimedicin Cordarone. En biverkning som ser ut så här:

”Vanliga (fler än 1 av 100 men färre än 1 av 10): Trötthet, yrsel. Avmagring. Låg hjärtrytm (bradykardi). Rubbningar i sköldkörtelfunktionen: Symtom som svettningar, rastlöshet, ökad hjärtverksamhet och viktnedgång kan bero på för hög sköldkörtelfunktion och trötthet på för låg sköldkörtelfunktion.”

Jag kände igen detta omedelbart. Bort med denna, in med Thacapzol och Kortison (prednisolon) för att trycka ner denna inflammation.  Kvar för observation, bortplockad från transplantationslistan – surt. Ja, men that’s life. Shit happens – gotta roll with the punches!

När jag kom hem så fattade jag beslutet att gå ner till 25 % eftersom jag inte orkade arbeta fullt ut!

Men, det räckte med att komma hem till Ulrika så var allt på topp igen. (nej, jag fjäskar inte – det behövs inte!)

 

Recent Entries

  • Länklista

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

    Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu