Fainted love?

Det lugnade ner sig efter februariincidenten… Däremot började mina förmak flimra och fladdra så illa i början av april att jag blev jäääääääättetrött! I sedvanlig ordning ringer sjukhuset efter att min sändare hemma skvallrar. In och elkonverteras, fasta, fasta, fasta. Hungrig och såna grejer. Trött. Sövs, clear, ZZZAAAPP!!

Vaknar upp och allt känns mycket bra – som vanligt.

Sätter mig på tåget hem för att koppla av. När det kommer till Gemla börjar världen att snurra. Ordentligt! Messar Ulrika något i stil med ”Hämta mig, mår dåligt”. Sedan minns jag inget förrän jag står på perrongen och pratar med transplantationssköterskan. Tappar telefonen, samtalet bryts. Blir uppringd, hon vill ha ambulans till akuten. Piggnar till och leder cykeln (eller leder den mig?) till framsidan av Alvesta station. Där väntar en orolig Ulrika. Vi sätter oss i vårsolen och inväntar ambulans. Den kör max 3 km för att komma till oss. Det tar 18 minuter – snacka om prioriterad patient. (spår av ironi).

Körs in, får mat och dryck. Piggnar till – körs hem. Slut på episoden. Inget begrep varför men teorierna kretsar kring fasta/nedsövning. Därefter – inget konstigt.

Njut av kristen rock härnedan:

 

Recent Entries

  • Länklista

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

    Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu