Stones in my passway

Jag kom hem, jag sov, jag prokrastinerade i godan ro – mycket av min tillvaro är prokrastinerande. Vi åt och drack gott. Magen svullen och fin. Vid midnatt vaknar jag och kallsvettas floder. Nu var något fel, jävligt fel. 112 är lätt att slå…

Jag skrek liggandes på rygg i köket samtidigt som Ulrika försökte lugna mig… Det gick så där. Jag var i alla fall duktig på att skrika.

Ambulans kom – tut, tut till Växjö… In akut, skära eller inte? Vad var felet? Lugn, jag hade så klart besinnat mig och tagit reda på vad samtliga läkarstudenter redan borde vetat. 1177.se sade ”gallblåsinflammation”… Vi kör på det, tänkte jag, det har jag ju inte haft

kl 09 kom doktorn med ekolodet med licens för mage: 5 sek efter han lade sin ”blipp” på min mage bekräftade han min diagnos. ”Nu har vi en diagnos” som McStuffins skulle sagt.

 

Vad gör man åt detta? Inplanerad ablation måndag morgon, akut gallbesvär idag. Antibiotika och en jäkla massa meck med jobbet för att få det att funka. Hmmm, narkosen i Växjö var inte sugna på att söva mig inför galloperation. De beslutade att göra det i Lund.

Ner till Lund…

Dom ville skära bort gallan först. Ok, tisdag morgon – för höga INKvärden på blodet…. Onsdag morgon? Perfekt! Dubbeldusch å gnuggignugg med svamp. Stesolid… Zzzzzzzz

 

Så var vi färdiga! Kvar för observation – ablation, måndag!

Långsamt, långsamt, långsamt, långsamt närmade sig ablationen.

 

 

Recent Entries

  • Länklista

  • Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

    Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu